yngste sonen,gaddat sej.D blev en döskalle,som Steffe,i Nossebro, gjorde riktigt bra.Och sonen är så nöjd så=)Har inte gjort så mkt mer idag,mer än tagit en fika hos väninnan,i samma hus som sonen tatuerade sej.Och så fyller Marita 50 år idag,syster till en kompis.Grattis grattis=))kram och var rädd om dej,du som läser min blogg=) du är värdefull...

läste på olika bloggar,så fastnade ögonen på en blogg, som verkligen berörde mej..om misshandel..Minnen man begravt,som trots d, ändå poppar upp,i olika situationer eller stunder..Det är så otroligt svårt att lämna ett destruktivt förhållande,med alla dessa olika ingredienser!Det finns så många anledningar å orsaker,till att d inte bara är att gå,precis när å hur som helst! Förhållandet m killen, är så kärleksfullt,bara så rätt, så underbart,i begynnelsen.. Tiden går,sen dyker små signaler upp,som inte alltid upptäcks i förälskelsens rus..min egen erfarenhet handlar om att killen,verkligen har så mycket,är allkonstnär.Och utåt sett,har han ett gott självförtroende..Men d visade sej, att nån självkänsla inte alls fanns...Men att ett s.k självförtroende faktiskt existerade,men endast om detta fick näring,genom att "äga",att trycka ner,med vilka medel som helst och till vilket pris som helst...Inget skulle undgå hans vetskap,så med ett kraftigt kontrollbehov,höll han en järnhand över det som var hans..Hela världen rasade,om något hade undgått honom..fullständigt raseri..  från att ha varit en livsälskande,social,öppen å glad,då..tjej,så kan jag tycka att d var svårt,näst intill omöjligt,att känna den glädjen,speciellt ofta..Men men...D finns som sagt alltid något att vara glad över=)Och sådana erfarenheter får man inte,jag lovar=) om man inte har gått igenom sånt här!!!!!Och ännu mer att vara glad över,är att ha lyckan att komma ur ett sånt förhållande m livet i behåll=))Så är d,thats the life.kram å godnatt,för mej=))